LHC började matchen hyfsat, man hade bättre fart än HV och tog sig lättare in i offensiv zon. Marcus Fornell såg pigg ut och hade som alltid en enorm fart under skridskorna. Han tvingade också fram matchens första utvisning efter en och en halv minut men LHC lyckades inte alls i sitt powerplay. En annan som hade riktigt bra fart var Leon Bristedt som verkligen visade att han ville vara med och spela J20 fler gånger den här säsongen. Överhuvudtaget var kedjan med Bristedt, Crus och Ottosson LHC:s bästa matchen igenom. Förutom dessa två 95:or fanns även Anton Blomberg ombytt och fick en del speltid under matchen.

LHC fick chansen i ytterligare ett powerplay efter en kvart men återigen hackade maskineriet och matchens första målchans kom efter 19 (!) minuter. Då kom Marcus Fornell in på vänsterkanten och hittade kyligt in till Erdugan framför mål som styrde pucken men Jonas Gunnarsson lyckades rädda. I samma sekvens blev Gustav Eckerberg utvisad och kanske var även domaren trött på avsaknaden av målchanser för åtta sekunder senare tog han en ny LHC-utvisning. Då dröjde det heller inte länge förrän HC kunde ta ledningen. Efter ett par snabba passningar i sidled och ett direktskott från vänster tekningscirkel var Jacob Johansson överspelad. Om det inte var HV:s första skott på mål så var inte långt därifrån. LHC var snäppet bättre i den första perioden, fem mot fem var man till och med klart bättre men tack vare special teams hade bortalaget ledningen.

Gustav Eckerberg fick tidigt i andra perioden ett bra läge framför mål under en avvaktande utvisning. Spelet stannade av då alla tycktes vänta på att en HV-spelare skulle nudda pucken men istället grävde Erdugan fram pucken till Eckerberg men Gunnarsson lyckades på något sätt rädda. I följande powerplay misslyckades Joakim Broberg med en passning på blålinjen och Jonatan Thollander fick fri lejd mot mål. Väl framme vid Johansson gjorde han en ganska enkel dragning som fick Johansson i obalans och 0-2 var ett faktum.

Joakim Erdugan visade god vilja då han bröt sig fram i ett halvt friläge men hans dragskott som sökte bortre krysset gick utanför. Matchens kanske enda välordnade anfall stod sedan Bristedt, Crus och Ottosson för. Det var den senare som tog in pucken i zon, droppade till Crus som höll i pucken och försökte nå Bristedt på bortre. Hade pucken inte gått mellan benen på Bristedt hade det varit en smal sak för honom att raka in pucken i mål. LHC fortsatte vara det bättre laget i fem mot fem men HV excellerade i både powerplay och boxplay. Med en man mer var man nära 0-3 efter en fin diagonalpassning av Sebastian Dyk men Jacob Johansson gjorde en bra parad på Adam Falks direktskott. Dyk fick sedan en lång fin passning från Viktor Näslund och kunde smyga sig in bakom LHC:s backar trots att Jacob Johansson flera gånger skrek så det ekade i hallen att han var där. Friläge och inget misstag.

Nästan parodi blev det när HV gjorde sitt fjärde mål. LHC spelade i boxplay och Anton Karlsson hade pucken ohotad bakom förlängd mållinje. När han skulle ta en sväng runt målburen åkte han i stället rakt in i densamma och tappade ut pucken rakt framför mål där Thollander tackade och tog emot. Med samma fint som vid 0-2 lurade han Johansson och avgjorde matchen. Bäste LHC:are för dagen, Leon Bristedt, fick sedan göra ett tröstmål. Med bra fart kom han in i zon med Crus vid sin sida men fick iväg ett bra skott som gick mellan benen på Gunnarsson och in. Lite billigt men en fin prestation av Bristedt. Om det blev lite spänning i och med det målet dog den snabbt. Efter flipperspel i LHC:s zon kunde Max Örnskog på tredje försöket få fram ett skott och då blev det mål. Med en backhand prickade han krysset men även det målet såg lite enkelt ut.

95:an i HV, Markus Näslund, kostade sedan på sig att missa ett friläge i spel fyra mot fyra med ett skott över. Joakim Broberg hade sedan ett riktigt bra byte på slutet där han först bröt sig in på mål och var nära att trycka in pucken. När han sedan fick tillbaka pucken prickade han stolpen med ett snabbt avslut. Men matchen slutade 1-5 och alla inblandade gör nog bäst i att glömma den här matchen.

1-0 kom ganska omgående direkt efter en tekning i offensiv zon. Philip Rondahl vann  pucken och smög fram en pass till Erik Brissle som stod helt fri framför mål. Efter ett par snabba dragningar la han behärskat in pucken i krysset till höger om målvakten. Annars började det lite skakigt för LHC som tvingades spela tre mot fem i en dryg minut men man försvarade sig väl och Bäcken kom inte till några riktigt farliga målchanser. När den första utvisningen var avklarad var det i stället LHC som hade bästa chansen då Henrik Törnqvist kom fri men hans dragning lurade inte målvakten som var följsam och räddade. LHC var i den första perioden väldigt alerta med spelvändningar och lämnade konsekvent en spelare högt upp vilket resulterade i flera frilägen. Bäcken läste av taktiken och var under andra halvan av matchen mer uppmärksamma på snabba spelvändningar.

Just en spelvändning gav annars 2-0-målet. Henrik Törnqvist överspelade två Bäcken-spelare när han hittade Daniel Håkansson på egen blålinje och tillsammans med Philip Rondahl kom Håkansson två mot en. Håkansson gick på eget avslut och pucken satt perfekt i bortre hörnet — ett skolboksexempel på en snabb spelvändning.

Bäcken kunde fått ett välbehövligt reduceringsmål strax därefter när pucken dansade på mållinjen men retligt nog för bortalaget var det Oscar Karlsson som upptäckte pucken först och kunde vispa undan den. En nästan identisk incident uppkom i slutet av perioden då Hampus Alexandersson motade ett skott men pucken trillade ner bakom honom och var på väg mot mållinjen innan den rensades undan. Den gången var det Jonathan Alsterskär som agerade räddande ängel på mållinjen.

En av den första periodens fina omställningar gav Axel Andersson ett friläge då Gustav Forsling slog en tvåzonerspass som Andersson nätt och jämnt nådde på offensiv blå. Andersson valde att skjuta men missade målet, anfallet fortsatte och Andersson fick en ny chans från nära håll men då var ribban i vägen. Axel Andersson var annars en av matchens förgrundsfigurer och såg verkligen ut att trivas tillsammans med Håkansson och Törnqvist.

I den andra perioden gäckade målramen LHC-spelarna vid flera tillfällen inledningsvis. Först var det Gustav Forsling som träffade stolpen från blålinjen efter att förstakedjan haft ordentlig press i offensiv zon. Minuten senare fintade Oscar Sundberg bort en back på blå och kom i bra läge men han prickade ribban. Nästan parodiskt blev det när Jonathan Alsterskär mindre än två minuter senare även han sköt i ribban. Det senaste var också närmast mål. LHC hade powerplay och Alsterskär tog skott när målvakten i Bäcken var helt skymd och pucken gick i undersidan av ribban innan den studsade ut.

I spel fyra mot tre fick LHC ändå in 3-0-målet. Erik Brissle höll i pucken nere vid mål och försökte hitta Håkansson på bortre stolpen. Passningen bröts men inte bättre än att Håkansson kunde fiska upp pucken och tråckla in den i öppet mål. Efter ungefär halva matchen gick LHC bort sig en aning och Kevin Karlsson var tvungen att haka en Bäcken-spelare i friläge såpass att domaren valde att döma straff. Ludwig Rosén fick förtroendet att lägga straffen och han förvaltade det på bästa sätt. Han tog en lov ut till höger och tvingade sedan Alexandersson till en lång sidledsförflyttning som han inte hann med utan Rosén fick en lucka vid bortre stolpen där han la in pucken.

Målet tände Bäcken som fick igång spelet och hade tryck mot LHC. Man var inte alltför långt ifrån ytterligare en reducering. Duktige Robert Sörensen i Bäcken fick ett halvt friläge men blev upphunnen och tvingades ta ett slagskott från lite sämre vinkel. LHC fick ett läge i en spelvändning då Viking Davidsson kom två mot en tillsammans med Theodor Alsterskär men passningen gick lite bakom den senare och situationen rann ut i sanden. Mål blev det emellertid kort senare och det var en riktig delikatess. Gustav Forsling fick lite is att avancera på från blålinjen och laddade för slagskott, men i stället för att ta i för fullt la han en skottpassning till Henrik Törnqvist som med en liten styrning ställde Bäcken-målvakten helt.

Matchen igenom spelade LHC bra boxplay och var flera gånger närmare mål än Bäcken trots att man var färre spelare på banan. I slutet av andra visade Axel Andersson sin styrka när han kämpade sig till pucken i en sargduell och skapade en två mot en-situation tillsammans med Törnqvist men passningen blev lite missriktad. Vid 5-1 var det LHC som hade en spelare mer på banan men målet var lite slumpartat. Forsling sköt från blå, ett skott som till synes skulle gå utanför men styrde på ett Bäcken-ben och ställde målvakten fullständigt.

Även i början av sista perioden hade Bäcken en bra period och LHC fick inte riktigt grepp om spelet. Man fick också en god chans att komma in lite i matchen när Oscar Sundberg fick fem minuter plus game miscounduct för butt-ending men powerplayet blev resultatlöst. Det var dock nära ett par gånger och Hampus Alexandersson fick visa klassen. Först hittade Bäcken ett fint spel från bakom mål in framför slottet där Alexandersson rånade Bäcken på ett givet mål med en snabb parad. Sedan var det ödets försyn som räddade LHC. Efter ett backskott studsade pucken rakt ut framför mål via kortsargen och där stod Robert Sörensen och skulle peta in pucken men retligt nog gick den längs med mållinjen och smet ut utanför bortre stolpen.

Ju längre perioden led ju mer öppet blev spelet. Både Bäcken och LHC fick öppna gator i offensiv zon vid några tillfällen. Oscar Karlsson följde i ett anfall med upp och kom två mot noll tillsammans med Jonathan Alsterskär men hans skott missade mål. Axel Andersson tryckte sig in framför sin back med ett par minuter kvar och fick därmed ett friläge men hakades upp så att han inte kunde avsluta. På returen kom Henrik Törnqvist och var nära att sätta pucken men missade. Anderssons jobb föranledde domaren att ta en hakningsutvisning. I powerplayet satte Kevin Karlsson spiken i kistan. Henrik Törnqvist stod på backplats och avlossade stora kanonen, pucken träffade insidan stolpen och returen gick rakt ut till Karlsson som fick öppet mål och satte pucken retfullt enkelt.

1-0 Erik Brissle (Philip Rondahl)

2-0 Daniel Håkansson (Henrik Törnqvist)

3-0 Daniel Håkansson (Erik Brissle)

3-1 Ludwig Rosén

4-1 Henrik Törnqvist (Gustav Forsling)

5-1 Gustav Forsling (Daniel Håkansson)

6-1 Kevin Karlsson (Henrik Törnqvist, Gustav Forsling)

* Victor Jigmalm lånas ut till Hästen för att få spela seniorhockey.

LHC brukar ju inte låna ut spelare till division ett i mer än enstaka matcher under J20-uppehåll men nu lär väl Hästen nå kvalserien till Allsvenskan så det blir nog en bra nivå för Jigmalm. Hoppas han kan spela till sig en plats i en toppkedja och få lite förtroende i powerplay.

* Tobias Ställborn återvänder till LHC J20.

Efter ungefär en halv säsong i Växjö kommer Ställborn tillbaka till LHC. Växjö vill ge sina yngre backar möjlighet till speltid samtidigt som Ställborn säkert mår bättre av spel i topp-10 än fortsättningsserien. Tror nog att det är en bra lösning för alla inblandade.

* Fabian Rietz lämnar LHC J18 för Rögle.

Rietz har varit skadedrabbad och kanske inte kommit in i LHC på rätt sätt under säsongen och återvänder till Skåne.

* Gustav Berlin kommer in till LHC J18.

I och med att Rietz lämnar plockar LHC in Berlin från Luleå J18 som ersättare. Har tyvärr ingen koll på Berlin men antar att han byter till hockeygymnasiet i Linköping.

Det började annars olyckligt för LHC. Efter fem minuter låg man under med 2-0. Första målet tillkom efter ett långt anfall där Anton Karlsson tog med sig pucken från sargen in mot mål innan han med en passning snett bakåt hittade Linton Lundin som satte pucken i bortre hörnet, ett snyggt hockeymål. o-2 kom sedan lite hastigt då Mathias Asperud klev in i offensiv zon och avlossade ett handledsskott mellan benen på Gustav Forsling som Marcus Högberg inte såg och släppte förbi sig. LHC var här illa ute och Frölunda sköljde fram i våg efter våg, men tack vare en stark prestation av Nils Rygaard kunde LHC ta sig in i matchen igen. Han bröt sig ur egen zon och tvingade en Frölunda-spelare till hakning vilket gav LHC powerplay. Även om man inte fick utdelning gjorde det i alla fall att man fick spendera lite tid i offensiv zon och hålla i pucken. Man fick sedan ytterligare ett powerplay sedan Jakub Vrana blivit neddragen men inte heller här fick man hål på Zackarias Skog. De två powerplayen gav dock självförtroende nog för att Victor Crus-Rydberg något senare kunde reducera. Jonatan Langström tog med sig pucken bakom mål men i stället för att gå hela vägen runt släppte han tillbaka den vid första stolpen där Crus dök upp och lyfte in den från nästan ingen vinkel, bara någon decimeter från målet. Hur han fann luckan är svårt att säga men ett viktigt mål för hemmalaget var det. Spelet jämnades ut och böljade en del fram och tillbaka i slutet av perioden. Lite onödigt spelade LHC sista 10 sekunderna med sex utespelare vilket Frölunda-båset uppmärksammade domarna på nästan lika länge innan de slutligen utdömde utvisning.

I det numerära överläget hamnade LHC i lite bryderier. Först blev Fredrik Lindström av med sin klubba, sedan täckte han ett skott som träffade illa varefter han nästan inte kunde röra sig på isen varför Frölunda i det närmaste spelade fem mot två och en halv. LHC lyckades till slut reda ut bryderiet men strax därefter kom Mathias Asperud och Linton Lundin i två mot ett-läge där Asperud tog avslut men det gick över. I en sargduell lyckades sedan Oskar af Bjuhr återigen locka fram en motståndarutvisning då Anton Karlsson inte lyckades hålla huvudet kallt med Bjuhr över sig utan vispade klubban mot huvudet på den senare. Tjugo sekunder senare var det kvitterat. Vrana hittade över med en passning till Crus-Rydberg som sköt, målvakten räddade men Crus höll sig framme på returen och chippade in pucken vid den första stolpen.

Efter att ha kämpat sig ikapp till likaläge ställde LHC sedan till det ordentligt för sig. Först gjorde man ett katastrofalt byte så att Frölunda kom tre mot en i powerplay och där gjorde Anton Blidh kyligt mål samtidigt som Leon Bristedt, i ett försök att hindra målet, drog på sig en slashing-utvisning. Därav fortsatt boxplay men där stod LHC pall. I slutet av perioden blev emellertid uppförsbacken än längre då man gav bort pucken mitt i banan till framstormande frölundaiter som kom tre mot två med Linton Lundin på pucken. Han gjorde en gir ut till vänster samtidigt som han med ett maskerat skott hittade målets högra stolpe och via den gick pucken in i mål till 2-4.

Blott femton sekunder in på sista perioden var Frölunda nära att stänga matchen. I ett öppet läge framför mål fick Asperud tid att sikta och skjuta men Högberg gjorde en fin räddning med axeln. I stället kunde LHC få det livsviktiga 3-4-målet och det var lite slumpartat när det kom. Alexander Cijan gjorde en fin prestation som tog pucken från sargen in i mitten och fick lite yta, hittade bak till Bristedt som försökte skjuta direkt men missade pucken. Det ville sig inte sämre än att det missade skottet blev en perfekt fint, för i andraläget låg pucken kvar framför Bristedt medan Skog hade glidit ur sitt mål och där gjorde inte stockholmaren något misstag utan lyfte in den enkelt. Det målet gav LHC självförtroende och när man fick chansen i powerplay lite senare small det igen. Jesper Åkerman tog skott från blå och Jonatan Langström fick klubban på pucken framför kassen i en fin styrning. Skog räddade med benskyddet men inte bättre än att pucken låg fri framför mål och där fanns Jakub Vrana påpassligt och tryckte in 4-4.

Frölunda begärde efter målet timeout och känslan var att LHC låg närmast ett vinstmål. Men efter timeouten gick Frölunda ut och tryckte gasen i botten och Linton Lundin hade ett skott i stolpen från nära håll innan han fick revansch på sig själv och gjorde det vinnande målet. Anton Karlsson hade pucken bakom mål och hittade fram till Lundin till vänster om målet och med ett handledsskott satte han pucken i bortre krysset. LHC fick sedan inte riktigt tryck förrän sista halvminuten då man fick några tekningar i offensiv zon men riktigt nära kvittering blev det aldrig.

Frölunda avgick alltså med segern och det var tunga poäng att tappa för LHC som efter starten befinner sig i ett litet poängbehov. Frölunda fortsätter ånga på i toppen och imponerade med sin fart och sina omställningar idag. Gång efter gång kom man igenom mittzonen till synes obehindrat och man hittade ofta små två mot ett-lägen över hela banan. LHC gjorde dock en bra match och kunde lika gärna ha vunnit efter att man kommit ikapp andra gången. Att kämpa sig ikapp i en sån här match kan vara nog så viktigt för självförtroendet som att vinna och nu när skadebekymren börjat lätta ska nog LHC fortsätta kunna ta poäng i Allsvenskan. Tyvärr var domarinsatsen inget vidare idag. Domsluten tycktes godtyckliga och det fanns ingen förhärskande nivå utan vad som tilläts i ena bytet var förbjudet i nästa.

Rögle fick ett långt fem mot tre-läge i inledningen av matchen men LHC lyckades döda utvisningarna och kunde inte långt senare göra psykologiskt viktiga 1-0. Det var Vrana som fick pucken en mot en med en Rögle-back. Från närmast stillastående accelererade han förbi backen, trampade in framför mål och med en lång dragning fick han bort målvakten och la in pucken i öppet mål — ett klassavslut. Detta gav naturligtvis hemmalaget energi som därefter åkte sönder Rögle och skapade chans på chans. 2-0 kom som ett brev på posten då då Hampus Forsling hittade in till Mathias Karlsson som smackade in pucken vid bortre stolpen. Lite turligt att passningen blev perfekt då den styrde en aning på en Rögle-spelare. LHC fortsatte dominera i den första perioden och nära fler mål var det när Anton Blomberg trampade runt på vänsterkanten, skar in i banan och sköt på första stolpen men Edström i Rögle lyckades med minsta marginal rädda. Annars var det främst kedjan med Langström, Crus-Rydberg och Vrana som skapade oreda i Rögles zon och i slutet av perioden visade det sig flagrant. Efter ett längre byte med tryck i zon hittade Vrana över till Crus-Rydberg med en pass rakt igenom boxen och den senare kunde enkelt vispa in pucken i öppet mål.

I den andra perioden kom Rögle ut lite bättre och jämnade ut spelet. Sebastian Åkesson hade tidigt ett friläge men Marcus Högberg gjorde en bra räddning. Rögle-kedjan med Hampus Olsson, Filip Karlsson och Jacob Hansson skapade bra tryck under närmare en minut men med tur och skicklighet kunde LHC stå emot och kort senare hittade Vrana fram till Langström i friläge. Langström gjorde en fin dragning och fick bort målvakten men när han skulle lägga in pucken så hade han kommit lite för långt och pucken gick i utsidan av målburen. En lite lustig situation ledde fram till 4-0. Alexander Cijan sökte Leon Bristedt med en passning men missade — i stället hamnade den hos Nils Rygaard som kom fri och gjorde en dragning mot backhand innan han la in pucken under benskyddet på Edström. Mindre än minuten senare var det dags för Jakub Vrana igen. Den här gången fick han pucken på högersidan, trampade retfullt enkelt förbi sin back och verkade vara på väg att gå runt målburen när han i stället lyfte en backhand upp i första krysset. Hockeygodis från tjecken som alltså hade kunnat spela med U16 rent åldersmässigt…

Comebackande Alexander Cijan fick sedan chansen i friläge efter en lång fin passning från Fredrik Lindström men hans avslut räddades av Edström. I stället för 6-0 blev det reducering 5-1 då Axel Blomqvist slängde iväg ett handledsskott efter tekning och det landade i krysset bakom Högberg. Rögle skapade härefter lite tryck och Dennis Svensson fick ett bra läge att reducera ytterligare men han höll i pucken lite för länge och läget försämrades. Andra perioden var annars lite hafsig och framförallt Rögle hade mycket att prata om i periodpausen.

Med fyra måls ledning inför sista perioden var det nog inte många i hemmalaget som befarade en upphämtning men Rögle satte gasen i botten direkt i tredje perioden. Axel Blomqvist gjorde sitt andra mål i matchen då han kom nära mål och lyfte upp pucken högt bakom Högberg och bytet efter var det dags igen. 5-3 var ett lite slumpartat mål då Sebastian Åkesson mest slängde iväg pucken mot mål och den gick in. Det såg lite billigt ut men det var i så fall Högbergs enda misstag i matchen då han i övrigt var hur stabil som helst. Detta mål skapade emellertid rejäl gungning i LHC samtidigt som Rögle vaknade till liv på allvar. Ungefär 10 sekunder efter målet fick Victor Bergström ett drömläge att krympa ledningen till ett mål men Högberg klev upp stort och räddade. Detta följdes av ett tre mot ett-läge för Rögle där Sebastian Åkesson tog skottet själv men missade målet. Här var LHC rejält illa ute och när Gustav Forsling åkte ut efter halva perioden var matchen i högsta grad levande. Under powerplayet hade Rögle mycket puckinnehav men få skott och efter ett av få avslut retade Oskar af Bjuhr upp Axel Blomqvist såpass att den senare drog på sig en dum roughing-utvisning vilket gav spel fyra mot fyra eftersom Bjurh höll sig iskall i sekvensen.

I fyra mot fyra-spelet fick Rögle faktiskt in sitt fjärde mål men innan pucken gick in hade domaren blåst för spelare i målgården och dömde därmed korrekt bort målet. Rögle-lägret blev mäkta irriterade och Åkesson drog på sig en tia för snack. Tyvärr tappade domaren matchen lite i och med detta domslut och blundade för ett par klara Rögle-utvisningar (slashingen på Bristedt i Rögles följande PP mest påfallande) samtidigt som han tog ut LHC-spelare för tveksamma förseelser. Rögle gavs ett par chanser att reducera i powerplay men LHC höll undan. I en spelvändning kom Bristedt tillsammans med Cijan i två mot en och med ett skott i bortre hörnet stängde Bristedt matchen när han gjorde 6-3.

Efter 5-0 gick LHC ner lite i tempo och det höll på att bli dyrköpt men i stället tog man tredje raka segern i Allsvenskan och har nu häng på slutspelsplatserna. Imorgon tar man emot serieledande Frölunda (observera tiden; 11.00) och det ska bli intressant att se bland andra Markus Söberg som jag inte tyckte motsvarade mina förväntningar senast Frölunda var i Stångebro. En kul match blir det säkerligen hur som helst.

****

Måste också nämna att LHC J20 tog en rejäl skalp idag då man bortaslog AIK med 3-2 efter att ha vänt matchen sista fem minuterna. Kul också att Jakob Johansson fick chansen i målet och tog den. Blir intressant att se om man kan följa upp den matchen med en bra match mot SSK imorgon. Att spela bra två dagar i rad har ju varit en akilleshäl för LHC J20 annars.

Matchen började bra för LHC. I ett tidigt powerplay smackade Henrik Törnqvist in 1-0 med ett slagskott från blålinjen. Törnqvist spelade ofta just back i powerplay, detta såklart för att kunna utnyttja hans fina skott och det gav alltså utdelning direkt. Pucken satt i krysset bakom en skymd Troja-målvakt och gav LHC en smakstart. Det var också LHC som fortsatte föra spelet i den första perioden. Axel Andersson hade ett fint läge att utöka ledningen då han tryckte sig in på mål men målvakten kunde rädda. Att gå rakt på mål är lite av Anderssons signum och det gör han ofta riktigt bra.

Troja kom dock in i matchen igen och det var efter en riktigt fin dragning av Alex Przibislawszky som gav honom ett friläge men skottet räddades innan Max Bergqvist kunde stöta in returen. Strax därefter blev det också 2-0, detta sedan Victor Greibe lite olyckligt blev av med pucken som siste man och en Troja-spelare i friläge kyligt kunde sätta pucken i krysset.

Efter målen blev LHC lite stillastående och valde ofta den svåraste vägen för att ta sig ur press i egen zon, något som flera gånger misslyckades varpå Troja i stället fick bra lägen. Detta fortsatte i period två där bortalaget hade ett skott i stolpen efter tekning bland annat. Men i stället för 1-3 kunde LHC kvittera. Daniel Håkansson fick pucken bakom målet och hittade fram till Pontus Löwing som sköt direkt, målvakten räddade men på returen kom Axel Andersson och smällde in 2-2. Sedan var det lite chanser fram och tillbaka, bland annat kom Philip Rondahl i ett bra läge från vänster men hans skott gick strax över. Även Troja/Ljungby hade lägen och ett av dem var sylvasst. I en kontring på vänsterkanten slängdes pucken in på mål och hamnade under LHC-målvakten innan den gled in mot mål men stannade på mållinjen där den sedan låg i gott och väl ett par sekunder innan en LHC-back kunde rensa.

LHC tycktes lite konfunderade över det motstånd Troja bjöd och det var flera gånger man kom i bra lägen men missade den sista passningen. När sedan en Troja-spelare klev in framför mål och la in en backhand i krysset fram till 3-2 i mitten av tredje perioden såg det tungt ut för hemmalaget. Det här LHC-laget har dock haft en förmåga att lyfta sig när det behövts som mest och även den här gången kom man tillbaka i matchen. Det dröjde dock bra länge innan kvitteringen kom. Henrik Törnqvist hade haft ett par fina skottlägen som målvakten räddat innan han serverades öppet mål av Daniel Håkansson med bara ett par minuter kvar av matchen. Där gjorde Törnqvist inget misstag utan blev tvåmålsskytt och tog matchen till förlängning. Det höll dock på att sluta med bortaseger trots allt, för med två, tre sekunder kvar kom en Troja-spelare fri men en bra räddning hindrade honom från att göra mål i det läget.

Väl i förlängningen tog det inte lång stund innan nyss nämnda duo också avgjorde matchen. Den här gången var dock rollerna omvända. Törnqvist kom med pucken till vänster i zon och när alla trodde att han skulle skjuta la han en nätt passning i sidled till Daniel Håkansson som tryckte in pucken i halvöppet mål.

Redan i inledningen ansatte LHC Djurgårdsbackarna med hög forechecking och ständig press på puckhållaren. Det resulterade i att Djurgården inte alls kom igång med sitt spel och hade problem att sätta igång sina anfall så som man ville. I stället kunde LHC checka fast pucken i offensiv zon och hade flera långa anfall där man återtog pucken genom hög press och mycket skridskoåkning. 1-0-målet var dock en omställning. Linus Hultström slog en tvåzonspassning mitt i banan genom fyra Djurgårdare och Christopher Fish snappade upp pucken och kom fri mot målvakten. Precis som Calle Söderberg gjorde mot Färjestad på lördagskvällen gjorde Fish mot DIF dagen efter; en snabb dragning i sidled varefter han släppte pucken ”i dragningen” mellan målvaktens ben. Således blev det 1-0 till LHC men den stora behållningen var Hulströms passning. Var det någon spelartyp det här laget behövde så var det just en kreativ back. Jag tror att det är bra inte minst för Jonatan Nielsen att kunna få lite avlastning i den rollen.

LHC fortsatte trumma på med enveten forecheck och stressade fram ett jätteläge för Markus Modigs. Efter backskott styrde en Djurgårdare pucken framför mål så illa att den damp ner framför Modigs som hade öppet mål. Problemet var bara att det var närmast nollvinkel och skottet tog också klockrent i stolpen. När Djurgården sedan fick spela powerplay excellerade Fredrik Falk, Claes N0rdén och övriga och såg till att bortalaget inte fick ens en tillstymmelse till målchans. I torsdags var Fredric Weigel i Cloetta Center och förlorade med 5-0, idag var han i Stångebrohallen och utvisades för kneeing i slutet av första perioden. Under powerplay-spelet visade Joachim Nermark klass när han tog in pucken på vänstersidan under hård uppvaktning för att sedan servera Markus Modigs öppet mål där han kom framstormande på högerkanten. Ett slagskott senare stod det 2-0 till LHC.

Fredric Weigel skulle visa sig vara inblandad i mycket den här matchen. I den andra periodens inledning kämpade han sig till ett friläge efter att Marcus Fornell som siste man satt allt på ett kort och försökt tackla Weigel men misslyckats. Weigel satsade på ett högt skott mot Högberg men det gick över. Strax därefter var det LHC:s tur att få friläge. Det var återigen Cristopher Fish som låg och fiskade högt upp i banan när en hög rensning från egen zon damp ner framför honom utan någon Djurgårdare mellan sig och målvakten. Även Fish gick på högt skott men missade även han målet. Nära 3-0 var det när en Djurgårdsback inte fick ordning på pucken framför egen målvakt och i stället skänkte den till Joakim Erdugan som stötte pucken strax utanför målet. Joachim Nermark hade en god chans att få ett friläge efter ett dåligt byte från bortalaget men passningen från Nielsen var lite för hård varför Nermark misslyckades med mottagningen och kom ur sitt läge. 3-0 kom emellertid inte långt senare. Det var då en soloprestation signerade Victor Öhman; han tog pucken in i zon, vände upp och satte ett handledsskott i krysset bakom en skymd Due-Boje. Vid det laget fanns det ingenting som talade för en Djurgårdscomeback.

I tredje perioden kom DIF ut som ett nytt lag, delvis tack vare att LHC — medvetet eller omedvetet — slutade checka högt upp i banan och därmed tappade mycket av sitt initiativ. Redan efter 45 sekunder, i powerplay, fick bortalaget också in en puck men eftersom målburen var ur sitt läge kunde domaren inte godkänna målet. Förmodligen borde det ha renderat i en LHC-utvisning och fem mot tre för Djurgården men så blev inte fallet. Fullt förståeligt blev det irriterat i Djurgårdslägret och Fredric Weigel snackade till sig matchstraff. I stället för reducering kunde LHC med en gnutta tur döda av utvisningen men det var bara en i raden av box play man ställdes inför i sista perioden. Christian Hägg hade ett farligt avslut i utsidan stolpen fyra minuter in i slutakten men när LHC lyckades freda sig även i det numerära underläget kändes matchen avgjord. När LHC sedan bjöd på en karbonkopia av 1-0-målet halvvägs in i slutakten dog matchen definitivt. Den här gången var det en genial passning från Jesper Pettersson som hittade Markus Modigs fri på blå och han satte pucken distinkt mellan benen på bortamålvakten.

Djurgården gav dock inte upp och ska ha heder av sin avslutning, man var i närmast konstant press men Högberg spelade riktigt stabilt samtidigt som försvararna gjorde ett bra jobb med att ta bort de flesta returerna. Närmast mål för Djurgården var Ludwig Blomstrand som tog med sig pucken köksvägen och fick några centimeters öppet mål efter Högbergs förflyttning. Precis när han skulle vända in pucken i mål tappade han den dock och det var kanske signifikativt för DIF den här matchen — man hade inte marginalerna på sin sida.

Kännetecknade för LHC den här säsongen har den intensiva forecheckingen varit och den här matchen var inget undantag. Falk, Nordén, Erdugan, Fornell och Jigmalm är bara några av de som gör ett hästjobb i byte efter byte för att stressa fram misstag från motståndarna. När man sedan adderar den individuella skickligheten från spelare som Modigs, Öhman och Fish är det en väldigt bra grund att stå på. Ska det räcka långt även i ett slutspel krävs dock ett försvars- och målvaktsspel i absolut toppklass. Frågan är om man inte behöver matcha in Jacob Johansson för att avlasta Högberg?

Dagens boktips: Om en vinternatt en resande av Italo Calvino

Det var nära att Crus-Rydberg blev målskytt direkt i sin comeback då han blev framspelad snyggt av Jonatan Langström från högerkanten men den förres styrning tog i målvaktens mage. Minuten senare vände LHC spelet blixtsnabbt vilket gav Anton Blomberg ett en mot en-läge. Blomberg valde att avsluta med ett slagskott och det var inte sämre än att det tog i stolpen. När Langström sedan fick ytterligare en chans att hitta Crus-Rydberg framför mål var de samspelta nog för att göra 1-0 — situationen var närmast identisk med den tidigare fast inspelat kom från den andra kanten den här gången. Nisse Rygaard fortsätter på den inslagna vägen med en ständig forecheck och ett enormt jobb. Han var också nära att bli målskytt efter att ha dribblat sig förbi ett par Västerås-spelare men fri med målvakten sköt han utanför. LHC gjorde 2-0 i powerplay. Anton Blomberg sköt ett ganska misslyckat skott från blålinjen men den studsade i kortsargen in framför mål där Simon Eriksson stod påpassligt (och ovant?) och rakade in returen. Ett ganska mediokert spel från LHC i det powerplayet annars. LHC var lite vassare i den första perioden totalt sett och ledning kändes inte orättvist.

I den andra fick LHC en ny chans i powerplay men lyckades inte alls få något ordnat spel. I stället kunde gästerna sticka upp och reducera genom Andreas Sojé som blev fint framspelad av Edvin Johansson från Gretzky-position. Men säg den glädje som varar för evigt. Blott en och en halv minut senare var det dags för firma Langström – Crus-Rydberg igen. Den här gången var det Crus som spelade fram och det var inte vilken framspelning som helst. Medelst en fotbollslyra hittade han Langström på andra sidan planen som snyggt fick kontroll på den hoppande pucken och kom fri med målvakten. Väl där gjorde han inget misstag utan den långa dragningen följdes av ett högt avslut och puck i mål.

Västerås-spelarna började vid det här laget tappa humöret en aning vilket märktes inte minst på Marcus Notengs oprovocerade nerbrottning av Henrik Törnqvist vilket renderade i två minuters utvisning. I kölvattnet efter utvisning kom också 4-1, ett mål som nästan kändes matchavgörande. Det var i en spelvändning Jonatan Langström förde in pucken i zon, droppade pucken bak till Crus som snärtade upp pucken i krysset — ett klassmål. Västerås fick en chans att komma in i matchen när Mathias Bromé skickligt tog sig in i anfallszon och åkte sig till en hakningsutvisning på Simon Eriksson. LHC spelade dock exemplariskt i numerärt underläge och fredade sig enkelt. Det var närmare 5-1 till LHC än 4-2, speciellt då Nils Rygaard slet åt sig pucken och tvingade en Västerås-spelare fösa ut den till Leon Bristedt som fick den perfekt på bladet och skickade iväg en mörsare i undersidan ribban. En än bättre chans för Västerås kom en stund senare när Simon Eriksson återigen åkt ut två minuter (fint byte av Jimmie Jansson upphov till den) och Oskar af Bjur dessutom fick en tvåa för cross-checking. Fem mot tre i femton sekunder var för lite för VIK att utnyttja och man fick inte heller hål på Nilsson på det efterföljande fem mot fyra-spelet.

I den tredje perioden gick LHC runt på lite mer folk och såg till att hålla Västerås ifrån de farligaste lägena. En kontringsmöjlighet hade Marcus Kjellberg som kom två mot en tillsammans med Jonatan Langström men hans avslut gick över. Leon Bristedt visade sin skicklighet genom att bryta sig förbi sin försvarare och servera Hampus Forsling med en passning snett bakåt men Fredrik Hellström i Västerås mål gjorde en kvalificerad räddning. När Västerås sedan fick ett powerplay med knappt halva perioden kvar satsade man friskt och tog ut målvakten. Fredrik Lindström var nära att rensa pucken i tom målbur men träffade stolpen. När LHC blivit fulltaliga och VIK plockat in Hellström igen kom emellertid en reducering. Casper Mikaelsson hamnade helt fri framför Nilsson och fick skjuta både en och två gånger innan pucken gick in. Det målet gav matchen lite nerv och bortalaget fortsatte satsa med utplockad målvakt och man skapade ett mäktigt tryck. Josef Nilsson fick göra en sanslös dubbelräddning med benskyddet innan Felix Scharnke drog iväg ett dragskott i ribban. Hade det blivit mål på någon av de chanserna hade det blivit rejäl nerv de sista minuterna men i stället kunde Crus-Rydberg fullborda sitt hattrick med mål i tom kasse.

Allt som allt tog LHC en rättvis seger och man visade upp ett mer fantasirikt anfallsspel än tidigare. Man tog kommandot direkt i matchen och behöll det genom åtminstone två perioder. Om nu också de utländska inslagen i LHC J18, Jakub Vrana och Alexander Cijan, kan komma tillbaka från sina skador kan nog LHC börja titta uppåt i tabellen igen…

Det märktes att LHC var påverkade av de negativa resultaten inledningsvis. Man uppträdde lite konfunderat och Färjestad drog nytta av försiktigheten och dikterade villkoren i första perioden. Redan efter 30 sekunder fick Juliuz Persson pucken till skänks mitt framför mål men Oliver Källbom, utmärkt målvakt för dagen i LHC, räddade. Att LHC var lite efter Färjestad i intensitet manifesterades av att man tvingades ta några onödiga utvisningar i den första perioden. Med Viktor Crus-Rydberg ur laguppställningen visar Leon Bristedt att han är beredd att ta över stafettpinnen som målskytt i boxplay. Igår gjorde han ett mål i den spelformen och idag bröt han sig loss till ett friläge där han drog målvakten och sprätte pucken i stolpen. I samma byte krigade han sig till pucken och höll sånär på att trycka in pucken köksvägen på landslagsmålvakten Viktor Scherrieble.

Färjestad fick några bra lägen, bland annat två halva frilägen för Matej Paulovic. Vid första läget blev han upphunnen och vid andra räddade Källbom snyggt. I slutet av perioden blev en rensning från Daniel Håkansson till en perfekt passning för Mathias Karlsson (bilden) som påpassligt snappade upp pucken och fick ett friläge där han satte pucken mellan benen på Scherrieble. Således slutade perioden 1-0 till LHC men omvända siffror hade varit mer talande.

Direkt i andra fick LHC chansen i powerplay och man etablerade bra tryck och var nära att få in 2-0. FBK höll undan och direkt efter var André Larsson nära att kvittera efter en inbrytning men precis i avslutsögonblicket blev han hakad och tappade pucken. Anton Blomberg var duktig matchen igenom och tog stort ansvar i det offensiva spelet. Han var ytterst nära att bli tvåmålsskytt i ett längre LHC-anfall där han fick två ypperliga skottlägen mitt i slottet men Färjestadsspelarna kastade sig hänsynslöst framför sin målvakt och täckte. LHC var överhuvudtaget mycket starkare i den andra perioden och spelet liknande alltmer det man hade i Elit. Nisse Rygaard gjorde återigen en riktigt habil insats och hade flera bra målchanser. I ett flygande anfall med Leon Bristedt sköt han pucken i utsidan av stolpen, senare försökte han två gånger om bryta sig in på första stolpen och trycka in pucken. Ingen av gångerna blev det mål, men ambitionen var precis den rätta och han har verkligen börjat ta för sig och är definitivt en av de hårdast jobbande i laget. Både Manuel Ågren och Paulovic hade sedan bra lägen för Färjestad men Källbom klev fram och storspelade. Trots att LHC gjorde en mycket bättre period än den första fick man se sig förlora den med 1-0 sedan Färjestad utnyttjat ett powerplay. Direkt på tekning gick Paulovic rakt in på kassen och tryckte in den bakom Källbom.

I den tredje perioden hade Färjestad en puck inne till 2-1 men domaren hade dessförinnan blåst av för blockering. Ett alltför vanligt misstag från svenska domare tyvärr — Källbom hade inte pucken under kontroll men signalen kom nästan omedelbart sedan han fått skottet på sig. Men F’ärjestad skulle få sin revansch och detta i ännu ett powerplay. Efter ett fint skottpass från Nils Lidberg styrde Tobias Björklund in matchvinnande 2-1. Återigen tungt för LHC som likaväl hade kunnat göra det vinnande målet. Det är trots allt många matcher kvar på säsongen och man kan förhoppningsvis ha nytta av att det även i Elit började lite knackigt innan man varvade upp på allvar. Redan på onsdag väntar ny hemmamatch, då mot Västerås.

Det fanns trots förlusten en hel del positivt att ta med sig. Oliver Källbom visade att han är ett fullgott komplement till Josef Nilsson. Förstakedjan med Rygaard, Bristedt och Törnqvist fick bitvis långa anfall på FBK och Anton Blomberg var involverad i det mesta som hände. Kan man få tillbaka några skadade spelare och bygga vidare på spelet från framförallt den andra perioden idag är man säkerligen tillbaka på vinnarspåret snart igen.

LHC tycktes inledningsvis revanschsugna efter sitt enigmatiska debacle mot Borås senast och skapade ganska bra tryck mot Huddinge. Framförallt Fornell och Bristedt såg rappa ut och ställde till det för bortalagets försvar gång efter annan. Man hade bud på 1-0 några gånger utan att lyckas innan Leon Bristedt till slut gjorde mål på suspekt manér; Anton Brehmer förde in pucken i zon, passade Blomberg som tryckte iväg ett skott som målvakten räddade rakt upp i luften och där kom Bristedt och forcerade in pucken. Om den tog på klubba, kropp eller ben var svårt att se men domaren dömde i alla fall mål. Huddinge fick snart därefter chansen i powerplay och gjorde det riktigt bra. Man signalerade för mål vid ett tillfälle men Josef Nilsson hade lyckats låsa fast pucken under benskyddet och trots att det blev farligt flera gånger lyckades LHC hålla undan. I stället för kvittering kom 2-0 för hemmalaget. Marcus Fornell kom i bra läge tillsammans med två lagkamrater och i stället för att passa Blomberg som störtade på mål höll han kyligt i pucken och hittade Bristedt som kom i andravågen. Den senare klappade till direkt och även om han bara fick halvträff letade sig pucken in i nätet.

Anton Kellman blev sedan lite övermodig och försökte sig på en dragning som siste man men blev avklädd pucken. Huddingespelaren försökte sig i sin tur på en dragning mot Josef Nilsson men där förlorade han duellen tack vare en svettig parad av Nilsson. Leon Bristedt gjorde sånär hattrick i slutet av perioden då han stormade fram på sin egen retur men pucken smet strax utanför stolpen och perioden slutade 2-0 till LHC som hade övertaget även spelmässigt.

I andra perioden var det nära att LHC omgående utökade sin ledning till 3-0 när först Anton Blomberg och sedan Hampus Forsling testade Fahlström i Huddinges mål men utan lycka. Huddinge ökade dock trycket vartefter perioden led och Josef Nilsson tvingades komma upp med den ena mirakelräddningen efter den andra. LHC hade ett par bra chanser i mitten av perioden där först Henrik Törnqvist kom fri och sedan Linus Bramby fick ett till viss del öppet mål men ingen av möjligheterna omsattes till mål. Periodens och hela matchens spelare var annars Josef Nilsson som stod på huvudet och såg till att Huddinge gick mållösa även från den andra perioden.

I den tredje skulle den saken ändras. I en utvisning släpandes från den andra perioden fick backen Lucas Carlsson komma väl nära mål och kunde vispa in ett dragskott högt bakom en skymd Nilsson. Ställningskrig följde men när Gustav Forsling åkte ut för knätackling utnyttjade Huddinge överläget per omgående. Fyra sekunder behövde Jesper Frödén på sig för att bokstavligen trycka in pucken under Nilssons benskydd. Ett riktigt viljemål som snart följdes av ytterligare ett.  Samme Frödén dök upp som gubben i lådan framför en förlupen retur och dyngade iväg ett slagskott i öppet mål och plötsligt var Huddinge i ledning. Snöpligt för LHC som hade haft god kontroll på matchen men utvisningarna kostade på. LHC gjorde ett ärligt försök att komma ikapp och det ven puckar runt Huddingemålet men ingen letade sig in.

Förutom Josef Nilssons formidabla insats bör Nils Rygaards arbetsinsats nämnas, han tog för sig ordentligt under hela matchen och fick istid därefter. Kul att två Norrköpingskillar är såpass framträdande i LHC!

Domarnivån var bra under stora delar av matchen men på slutet blåser domaren mer efter vilket bås som skriker högst än vad som faktiskt är utvisning. Bra gjort dock att hålla lagen isär i slutet av matchen då känslorna svallade.

Har ju alldeles glömt bort boktips på senaste tiden, här är iaf dagens: Bernard Foys tredje rokad av Lars Gustafsson.